Busbror
Alltså de sista veckorna av denna graviditet har varit allt annat än lugna och harmoniska. För drygt två veckor sedan fick vi reda på att bebisen i magen ligger i säte och sedan dess har det varit ett par turer till Förlossningen för vändningsförsök. Förra veckan fick vi också reda på att det är stor bebis då vi gjorde ett tredje tillväxtultraljud. Siffrorna visade då på +39,5% på kurvan och att hans vikt då var drygt 4200 gram. (Ungefär så mycket vägde Signe när hon var två månader...). Det har varit många turer fram och tillbaka. På det senaste vändningsförsöket visade sig att han hade vänt sig själv till huvudläge men en igångsättning planerades (förmodligen pga hans storlek, vi blev inte tillfrågade vad vi ville eller underrättade om anledningen till igångsättningen). Vi fick en dag för igångsättning och idag när vi var på MVC för att få information om vad en igångsättning innebär, visade det sig att han åter ligger i sätesbjudning.
Nu är vi tillbaka på ruta ett... Så nu i drygt två veckor har det varit mycket tankar och funderar kring vändning, vagnial förlossning, kejsarsnitt och igångsättning. Och nu är det bara att vänta och se hur han ligger när vi väl ska in på igångsättning. Trots att jag vill bli förlöst med kejsarsnitt blir jag inte beviljad det... såtillvida att han inte ligger kvar i säte när vi kommer för igångsättning. Men det räknar jag inte med. Så som han verkar snurra runt i magen lär han ha lagt sig i huvudläge när det väl är dags. Dock är han rörlig och det finns ingen antydan till fixering överhuvudtaget.
Jag har haft det ganska kämpigt dessa veckor, vetat varken ut eller in. Jag har inte kunnat förbereda mig på varken det ena eller det andra. Det är psykiskt påfrestande att inte veta, att bara hatta fram och tillbaka och spekulera kring hur det blir. Ska jag ladda för en vanlig förlossning eller ska jag förbereda mig på ett snitt? Ja, vi får se helt enkelt...