*ANONYM: Det är supertrist att faktiskt ha en utbildning man har kämpat med och tagit dyra lån för att kunna försörja sig under tiden och så är man ändå inget värt. Ja, snart nog måste det väl vända! Vi får kämpa vidare!*
men , jag vill ju ha dig
love
Hoppas det löser sig med praktiken! Gud så dåligt när det är sådär oorganiserat! Förstår att det tär på krafterna att vara arbetslös. Man måste tillåta sig att va ledsen. Bryta ihop och komma igen, precis som du skriver.
Tänker på dig!
KRAMAR
*MIN GUBBE: Naw älskling. Att du vill ha mig är det allra bästa! Love you!*
Hej vännen! Förstår att det tär på dig, och att vissa dagar är jobbigare än andra! Har själv varit där, levde ju på Philips lön under väldigt lång tid i början. Man måste få bryta ihop & sen kunna gå vidare, ta nya tag, inte ge upp, det vet jag att du inte gör! Snart hittar någon dig!! Lycka till vännen! Kramar
*ANNA SÖYSETH: Tack för din omtanke! Jag tror att det har löst sig med praktiken, han ringde mig igår kväll. Börjar nog imorgon eller på måndag. Tydligen har det inte blivit klartecken från Arbetsförmedligen ännu. Alla dessa papper och blanketter. Ibland blir man less på myndigheter. Ta hand om dig, kramar!*
*MARIE: Hej vännen och tack för omtanken! Ja, vissa dagar är verkligen jobbigare än andra och igår var helt enkelt en sådan dag. Men det är ganska skönt att få ut det, att få vara ledsen. Och det hjälper faktiskt att skriva om det också. Jag ger inte upp, vad är meningen med det? :) Ha det bra, kramar!*
Gumman, jag känner PRECIS likandant. Att ingen verkar kunna se pontential i mig och min kunskap. Jag bröt ihop i förra veckan när jag inte fick en forskningsassistent tjänst som jag verkligen ville ha. Jag är också TOTALT beroende av min fina man som har försörjt oss i nästan 18mån nu. Men vi är glada att vi i alla fall har dom (tänk om man inte skulle haft nån???) och att vi kan bidra sen NÄR vi får jobb och de kan se att vi verkligen vill bidra.
Håll ut sötnos, det kommer en tid för oss också.
Stor kram
*KALUNJI: Åh, vännen. Det är inte lätt att vara imerolog nu förtiden :) Ja, vi har verkligen supertur som har sådana fina män som stöttar oss. Vad hade vi gjort utan dem? Ja, exakt, jag vill inget hellre än att ha ett jobb, är urless på att vara arbetslös. Många kramar till dig min vän!*
Hej Sandra,
läste ditt inlägg och undrar om du vill vara med i vår Blogguppmaning? Den handlar just om att skriva om hur du har påverkats av den ekonomiska krisen.
Vill du veta mer kan du läsa här: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3182&artikel=3117402
/Emmy
Jag känner så igen mig i det du beskriver. Är också utbildad med universitetsexamen från 2008 och sedan arbetslös... har dock inte fått praktik ännu då jag hamnat mellan diverse stolar. För mig är ensamheten och sysslolösheten värst. Men en dag kommer det lösa sig, det måste det!